The deep breath before the plunge

Så.
 
Nu har julen passerat, förhoppningsvis med några dagars avkoppling. För min del är det, kanske lite otippat, dags att tala om Hobbit.
 
Om Bilbo, Thorin, Gandalf, Galadriel, Legolas, Tauriel, Radagast och självklart, Smaug. Jag ber om ursäkt för eventuella spoilers.
 
1. När vi ändå är inne på Smaug måste jag uttrycka mitt missnöje över hans allt för tidiga frånfälle. Det var självklart tvunget att hända och tyvärr var hans vänliga uppsåt tämligen obefintligt, men han är trots allt filmernas mest intressanta antagonist och slår Sauron, Saruman, Thranduil och särskilt Azog med hästlängder.
 
2. Jo, själva filmens titel talar ju för att den kommer vara våldsam och krigisk - och en film som Hobbit kräver ju faktiskt sina svärd. Hur som helst finns det en gräns för hur mycket nytt som kan tillföras när det kommer till grandiosa arméstrider på öppna fält, och även om det ibland känns som att man har sett det förr var dessa riktigt bra. Däremot blev jag tyvärr lite uttråkad på de individuella striderna - Thorin vs Azog, Legolas vs Bolg och Team Kili/Tauriel vs Förvånansvärt Spänstiga Orcher. De var alldeles för långa i min mening, men hellre det än att ha dem utspridda under filmen. 
 
3. Det finns ett problem med att vänta på och peppa inför filmer. Det är precis som med julafton - man planerar och taggar i ett halvår och sedan ska all den energin ut (i bästa fall) på en enda kväll. Det går bara inte. Det var likadant med den sista Harry Potter-filmen och The Great Gatsby.
     Man kan inte annat än bli hänförd, men det lämnar efter sig en tomhet som ibland nästan kan överskugga glädjen eftersom man har vetskapen om att det är slut. Vad blir det nu då? Vad blir nästa filmmagi att längta till? 
 
//L
Kultur, Linda | |
Upp