Mitt Linköping
Om man inom en snar framtid hoppas göra en stad man aldrig någonsin varit i till sitt hem, kan det vara en fördel att bekanta sig med den - åtminstone en aning. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig. För det första är en roadtrip ju alltid en roadtrip, alltså en ljuvlig förströelse, men vad var det vi skulle finna när vi kom fram?
Mitt första intryck var att det var stort. Mycket större än vad jag är van vid och väl egentligen vad jag tycker om, men å andra sidan är kanske lite omväxling just vad jag behöver? Att lära känna en ny plats som min egen ficka kanske är precis vad jag behöver?
Resan började som sagt med obarmhärtigt dåligt väder, dock fick vi en härlig frukost med scones, bagels, smörgås och kaffe på Espresso House i Jönköping.
Där de hade blått ljus på toaletterna.
Jag fick härliga vibbar av Linköping, det fick jag verkligen, och det känns som en grundförutsättning för att trivas någonstans. Självklart finns det utkanter och insidor, som i alla städer. Vi hamnade i vad som liknade ett industriområde utanför centrum, med impulsbyggda hus och trötta trädgårdar, men så fort vi åkte in i innerstaden blomstrade det verkligen. Jag kan bara tänka mig hur det måste se ut och kännas där på sommaren!
Min stora kärlek blev Gamla Linköping, den lilla stadsdelen med trähus och äkta gamla kullerstensgator, antikaffärer, hälsobutiker och kaféer. Där kommer det att spenderas mången riksdaler känner jag på mig...
Dokumentering av resan i analog form.
Mitt rosa, fina, framtida hem kanske? If only...
Det finns en charm i det vintrigt nedgånga, bara för att man vet hur det kommer blomstra och skina upp till våren.
Jag önskar att jag kunde få se Linköping snart igen.
//L