Lundi - arriving but not really landing in a new country.
Paris, pt 1.
Okej, så Paris blev inte riktigt som jag tänkt mig. Det faktum att vädret spelar en så stor roll i huruvida semestern blir lyckad eller ej är nästan lite sorgligt. Här är man ändå i en stad som har så mycket att erbjuda och så låter man en faktor som väder styra när man idag har medel (som inte ens är otympliga) att skydda sig med - kläder, paraply och strategiskt planerande av aktiviteter. Men så var det - regnet öste stundom och däremellan var det gråa skyar. Och med ett sådant väder håller sig folk inomhus i möjligaste mån, så den allmäna känslan blev att de få (hur det nu kan vara "få" i Paris-myllret) som vågade sig ut var iväg på tvugna ärenden osv. Den strosande franska sommaren med uteserveringar och kjolkanter uteblev alltså.
Systrarna Aronsson lastar ur i värmen på Säve flygplats. Shorts, lägg märke till det.
Take off, hurrar för plats längst fram - extra benutrymme! (osis att vi var bland dem kortare på planet)
78% socker på rullbandet, kan inte vara annat än en fransk livsmedelsbutik.
Efter att ha landat på Beauvaise och tagit bussen in till stan i strax över en timme letade vi oss genom Metron, klev av på en relativt närliggande station och vandrade längs en gata tills vi hittade vårt hotell. Incheckning skedde hos en receptionist som gjorde lycko-saltmortaler inombords för Helénes franska efter att precis ha hjälpt tre mexikanska tjejer med skumma pass och minst sagt bristfälliga språkförmågor.
Vi fick ett rum på femte våning, något som grämdes en aning över påväg uppför den trånga spiraltrappan men som snabbt vändes till uppskattning när vi kom in och fann oss högt ovanför Porte Montreuil. Vid det här laget hade temperaturen sjunkit, långbyxorna åkt på och energin sinat. En liten sväng till Franprix för inhandlande av diverse vitt bröd med choklad blev allt vi hann med innan vi letade efter det crêperi som jag ätit så delikat på precis nedanför lägenheten från förra året. Med detta spårlöst borta blev det en folktom liten restaurang sokm fick stilla vår hunger innan vi åter befann oss på rummet, med en klassisk fransk balkong mellan oss och en kaotisk boulevard utanför.
Redan tidigt i resan kände både Heléne och jag att vi var trötta, och vi satte ingen press på att hinna med massvis med saker under vår vistelse utan bestämde oss för att ta det som det kom. Det blev många mitt-på-dagen-snabbtupplurer-som-blev-inte-så-snabba, men vafalls? Börjar man göra "måsten" på sina resor kan man ju lika gärna stanna hemma och jobba 8-17.
// Catrine