JAZZ PÅ BUSSEN, JAZZ OM VÅREN

Igårkväll regnade det. Jag var ensam hemma och spelade en ny LP med Chet Baker och drev omkring i lägenheten som en osalig ande. Stod vid spisen, diskade, tvättade jeans som fått fläckar från cykelkedjan och kände mig melankolisk på ett härligt sätt, som ett försök att ta sig ner på jorden, för det var ingen melankolisk måndag i sin helhet. 
 
När jag sedan vaknade imorse låg jazzen kvar i bröstet på mig så den fick ackompanjera resvägen till campus medan solen kikade fram bakom gråsvarta moln. Jag mötte upp Sanna och vi gick till pressbyrån medan jag gick på om hur fantastiskt jazz är och hon berättade om ett jazzcafé i Oslo som hon brukade gå till när hon bodde där och vi kom överens om att om det är någonting som Linköping saknar så är det just en jazzklubb. 
 
Nu följer jazzen med mig i mitt B-uppsatstragglande och jag måste säga att det gör läsningen en aning mer flärdfullt. Just nu sjunger Juliette Gréco med sin sträva stämma i hörlurarna och från takfönstret i Key når dagsljuset oss med ett litet löfte om vårvärme. 
 
 
//L
Kultur, Linda | |
#1 - - Ewelina:

Kul att se din spotifylista! :)

Svar: Tack! Ja, tycker det ger lite substans till flummet som gärna kan bli när man pratar om musik och känslan den förmedlar! //Linda
Linda & Catrine

#2 - - Anonym:

Himla fint namn! Jag får känslan av landsvägsrefug+flanör! Verkligt och poetiskt.

Upp