Violflickorna

Idag kom äntligen den första krispiga, späda morgonen. En sådan som inleder hösten.

 

Den lovar svart kaffe i ottan medan ljuset nästan outhärdligt långsamt reser sig över hustaken utanför ett frostkantat fönster.

Den föranleder dimma över stadsrondeller som klyvs av de första cyklarna, bilarna, bussarna.

Den välkomnar fodrade skor, skinnhandskar och överdimensionerade halsdukar.

 

Jag ser framför mig en massa musik, spelningar, pianoplinkeri och hörlurssessioner ombord min röda cykel. Regn mot rutor och alldeles för många kvällar med Jane Eyre. En promenad eller två utmed Stångån medan den fryser till. Att plocka fram höstkappan, halsduken och köpa nya handskar. Stiga upp en timma tidigare bara för att kunna läsa en stund på morgonen.

 

Att göra allt sådant som låter som något ur en låt av Belle & Sebastian.

 

//L