MARDRÖMMAR OCH PINNAR I RYGGEN
Att jag inte ska sätta mig och börja skriva på ett blogginlägg när ögonen går i kors av trötthet vet jag - för det slutar alltid i en stympad verison av ett tänkt ämne med många stavfel och småskeva formuleringar. Men för dagens ämne är det kanske inte helt fel ändå (bortsett från taffliga stavfel då - som aldrig hör hemma i en ordentlig text), då det är ett av ganska dystert slag.
För helt ärligt har denna vecka varit rent av skit. Antagligen den värsta på väldigt länge. På ett personligt plan har jag fått ordentliga käftsmällar, varit extremt stressad av allt detta och drömt så otroligt äckliga mardrömmar. De senaste sju dagarna har levererat en konstant ström av tumult, och även om veckan även bestått av framsteg i skolgången (godkända tentaresultat, inledning av ett projektarbete med bra grupp, inspirerande studiebesök osv), mysig familjemiddag och ett mycket bra uppstartsmöte med min hemvärnsbataljon så har jag inte kunnat ta in det som man bör.
(insåg ungefär här att detta nog inte blir särskilt nerkortat ändå..)
Detta mentala orosmoln ligger så lågt och tätt och jag har inte velat annat än att krypa ihop till en boll och gråta ögonen ur mig. Jag har lätt för att ta illa vid mig av saker och ting, men har också otroligt svårt sedan några år tillbaka att ta till gråten för det - något jag avundas människor som kan. Man talar om ett okontrollerat, hämningslöst och förlösande gråt. Låter skönt tycker jag. Istället har jag under denna period av många måsten och åtaganden försökt "peppa" mig själv, sträcka på ryggen och gjort det som behöver göras i ett rasande snabbt och distraherande tempo.
Och helt ärligt vet jag inte riktigt hur jag ska hantera detta vidare. Kanske är det någon typ av PMS och i takt med att hormonerna sjunker om några dagar så kommer jag kunna se klarare på allt. Kanske behöver allt bara sjunka in, eller så hade jag bara otur med lite för många grejer på en och samma vecka.
I vilket fall hoppas jag på en bättre vecka nästa sådana, med början imorgon. Nu ska jag krypa ner under täcket med mina två gosedjur som en tvättäkta femåring och bara sova.
// Catrine
(Suttit här och velat fram och tillbaka nu huruvida jag ska publicera detta eller om det är för privat. Och skrev först ett långt försvarande stycke nedan. Men jag skippar det. Jag har en skitvecka. Jag är ledsen. Tänker inte försvara att jag blivit taskigt behandlad av livet och tagit illa vid mig av det. Punkt.)