Violflickorna

Ja, efter en helg hos min syster var jag åter påmind om hur ljuvligt det är att ha kaniner. Sedan min älskade Orm-mat fick somna in för några veckor sen har jag längtat något extremt efter att ha en hårboll att mysa med. Vissa menar på att kaniner inte har varken personlighet eller intelligens. Men jag antar att det är människor som inte umgåtts så väl med kaniner. Orm-mat var inte särskilt väluppfostrad, han var tyvärr ganska argsint av sig efter många krångliga svängar till veterinären som innebar så himla mycket smärta för honom. Den sista tiden med honom insåg jag att han antagligen aldrig skulle kunna känna sig trygg med att bli gosad med jämt och ständigt, så jag lät honom få sitt space allt som oftast.

   Mattan som hans bur stod på fick vara hans territorium, och när han hoppade upp i min säng om nätterna fick han sin plats och även tillåtelse att krafsa omkring bäst han ville (även om det innebar en decimering av min sovplats till typ en fjärdedel av sängen). I vilket fall var det ljudet av honom i rummet, känslan av hans skutt i sängen eller hans kittlande morrhår mot min näsa (de få gånger han vågade närma sig min hemska morgonandedräkt) som räknades. 

  Sen tvingade jag ju honom såklart att gosa med mig ibland också, bar runt på honom och klappade honom så att pälsen yrde kring köksbordet. Han var noga med att säga ifrån när han ville ner dock - ett resolut bett i nyckelbenet på mig. Gillar att tro att vi kommunicerade så. 

 

Så i helgen, då jag var och hälsade på syster Heléne och hennes pojkvän, fick jag ju hänga med deras små kaniner. En liten kille vid namn Nero, och hans inte riktigt lika lilla tjejkompis Bounty. Dessa två har klara personligheter, vilka jag uppdateras om via Snapchat-filmer från Heléne nästan dagligen. De springer fritt i lägenheten som är kaninsäkrad, och har full tillgång till soffan där jag också sov under två nätter. Så plötsligt vaknade jag mitt i natten av att känna två små tassar på mina ben och sedan ett skutt upp på ryggen. Att ligga där och känna hur de tassar omkring jämte/på en och sen slutligen lägger sig tillrätta uppe vid huvudkudden - ah det är fan bland det bästa som finns!