LÄNGE LEVE KROPPEN!
Detta är alltså inte jag som övar på att applicera maskeringsfärg inne i badrummet (även om det är en klurigare konst än man kan tro - speciellt när ens naturliga hudfärg lyser som ett skärt rödljus på de små fläckar man alltid missar sittandes på huk i en glänta, stressigt kletande tuber med färg i fejs och nacke).
Nej, jag fick i förra veckan en släng av 14-åring igen, vilket visade sig i form av helt katastrofal hy. Blev lite sjuk någon dag senare, vilket definitivt kan ha varit förklaringen till detta plötsliga utbrott. Jag ska inte neka att jag är ytlig när det kommer till detta, men så har min hy alltid varit lite av en nagel i ögat för mig. Men med hoppet om att jag allt mer släpper det utseendemässiga motivet bakom att inte ha dålig hy har jag också på senare år lärt mig att min hy är ett av mina bästa verktyg.
För när jag inte:
dricker ordentligt med vatten
äter bra, näringsrik mat
äter regelbundet
tränar och svettas
undviker alkohol
sover bra
stressar mindre
....ja, då blir min hy kass! Det är verkligen "stoppljus" som pappa alltid påpekade sådär roligt (som egentligen inte alls var roligt för en osäker tonårstjej en onsdagmorgon när man vaknat och insett att man skulle behöva gå till skolan med denna dödliga skam i ansiktet, pappor *suck*) som dyker upp.
Har kompisar som haft kanske tre finnar i hela sitt liv. Samma personer åt aldrig en ordentlig lunch under hela gymnasietiden, köpte en Coca-Cola och en vit fralla varje lunch istället, hade alltid smink på sig och kunde spendera en hel vecka på en festival utan att tvätta bort det utan att få en enda liten reprimand från hyn.
Men då tänker jag såhär: vad skönt att min kropp säger ifrån på ett så visuellt sätt att jag inte kan ignorera det. För gudarna ska veta att jag inte lyssnat på min kropp om den inte sagt ifrån såhär tydligt, och så hade jag misshandlat min kropp med näringsbrist, för lite sömn och allt annat som får en kropp att föråldras för tidigt.
Det är nämligen så att min kropp, förutom "knepig" hy, är så. Himla. Bra. På riktigt! Den är stark, frisk och den har trots taskig behandling genom året alltid fungerat. Jag vill bli gammal, och om inte det så vill jag i alla fall leva ett stort och viktigt liv. Jag kan det, för mamma och pappa gjorde en så himla bra livsbostad till mig.
Så när jag får en finne eller vad det nu kan vara så försöker jag allt mer se det som ett "Aha!". Då går jag och fyller på vattenflaskan eller snörar på mig joggingskorna. Lagar en stor middag och förbereder bra mellanmål. Ja, sen springer jag såklart runt som en yr höna och letar efter något som kan få den att försvinna (typ en ansiktsmask) innan jag ska iväg på den där superviktiga grejen! Gaah! (För riktigt där är jag ju tyvärr ännu inte i att bojkotta utseendehetsen.)
// Catrine