Vandra kring Omberg

En dryg timme bilväg från Linköping ligger Svea skogar och Omberg, längs med Vätterns ena strand. Bland de vandringsleder av olika längd man kan välja finns allt från mossiga trollskogar till branta klippor ned i blåsigt vatten. Utöver höjdskillnader med tillhörande utmande backar hittar man också välkomna fläckar i mobiltäckningen och utkiksplatser som är värda all mjölksyra och svordomar som tidigare nämnda backar producerar.
 
Jag satt med Allis i hennes bil på E4:an söderut vid lunch idag, vi hade pratat fram och tillbaka om både tältning och flerdagars-tur i några veckor. Det blev en tur över dag istället, men på något vänster lyckades vi välja de bästa timmarna på hela helgen. 
 
 
 
Vi kom först, efter utgångspunkt Stocklycke ner till vattnet som vi följde söderut fram till Ellen Keys villa Strand. Jag var själv här på studieresa för något år sen när jag fortfarande pluggade på Linköpings Universitet så jag berättade det jag kom ihåg om stället för Allis. Detta gick oroväckande snabbt och vi satte oss istället nere på bryggan och käkade frukt innan vi begav oss vidare. Då inåt land igen, för att sedan vika av norrut i kuperad och  betydligt tätare terräng.
 
 
 
 
 
Vi passerade på den blå leden (uppkallad efter Key) en skylt mot Mörkahålkärret, ett namn som väckte mitt intresse med sin magiska karaktär. Nu är jag ju lite pinsamt nog rädd för typ troll och skogsvarelser men kunde inte låta bli att bli nyfiken. Fler gånger kom vi fram till små svackor och även sjön på bilden precis nedanför som jag var helt övertygad om var just detta kärr. Till min besvikelse var det inte något som utmärkte sig, och vid lite efterforskning visade det sig vara främst ett party för botaniker på jakt efter kalkkrävande flora (typ orkidéer) . 
Vidare längs med en lång raksträcka på spång började hungern och längtan efter de köttbullar och makaroner som väntade i ryggsäckarna att göra sig påmind. Vi beslutade att ta middagspaus när vi kommit tillbaka ut till vattnet, på passande plats...
 
 
 
...men den plats vi så erfaret planerat ut för detta ändamål var till vår stora förfäran redan ockuperad av fem grabbar med öl, fiskepö och tält. Efter lite konferens sinsemellan oss två beslutade vi att härda trots kurrande magar och satsa på nästa rastplats istället. Upp och ner, upp och ner samt lite mer upp och ner (med ett nödstopp för ett Ballerina-kex mot blodsockerfall) senare kom vi fram till dagens höjdpunkt!
En bänk precis vid vattnet, sol som tittade fram och nästintill vindstilla. Svettiga t-shirtar och kängor åkte av och när vi halvt om lagade mat på Allis kök halvt om njöt järnet av dagen. Carpe fudging diem! 
 
 
 
 
Fält-gourmét!
 
Efter maten var det bara en kort bit kvar och vi var åter vid bilen strax under fem timmar efter att vi lämnat den. En lagom dagstur. Flera gånger under dagen påtalade vi båda hur skönt det var att vara ute på det här sättet. Att det fanns en sån här pärla till vandring så nära hemma gjorde mig dessutom extra glad. Gör jag inte mer av detta kommer jag obehindrat erkänna mig rent utav korkad.
 
 
Tack för en underbar dag Allis, för att du får med mig på sånt här.
 
Ciao!
 
// Catrine
 
 
Catrine, Kultur, Resa | Omberg, Vandring, Östergötland | |
#1 - - Anonym:

Så himla härligt det ser ut!!!

#2 - - Anonym:

Så himla härligt det ser ut!!!

#3 - - Karoleen:

Inte alls dumt det där! 👍🏻

Upp