(TITEL INFOGAS HÄR)

Undrar hur många tågresor som ligger bakom några av världens alla romaner? Efter gårdagens färd känner jag själv hur fingrarna  alltid känns rastlösa när jag är på resande fot, oavsett om det finns något att berätta eller ej. Oftast gör det inte det, men nu är det september och hösten för alltid med sig en pånyttfödelse. Ja, så är det. 
     Det är september. Det är ny termin, nya rutiner och nya mål att uppnå osv osv. Jag läser om genus och litteraturhistorieskrivning och tittar om på Förhäxad. Dricker en stor kopp kaffe varje morgon på campus och lyssnar nästan bara på Kate Miller Heidke (särskilt som hon nyss släppt grym live-skiva med Sydneys symfoniska orkester). Just den här veckan vill jag därför bli operasångerska när jag blir stor. Vem vet vad det blir nästa vecka? 
 
 
Veckans läsning består av Jane Austen och Carl Jonas Love Almqvist. Än så länge är det Austens Northanger Abbey som gäller, har kommit lite längre än halvvägs. Spontant känns den som lite av en parodi på den gotiska romanen (Svindlande höjder och Jane Eyre-style) men är samtidigt väldigt lik hennes andra verk som har en mer rosenskimrande, sväva-på-moln-aura. Den bryter ganska abrupt av från Baths sällskapsliv och hoppar till Gloucesters Northanger Abbey, där en hel del småskrämmande saker förmodligen kommer inträffa. Hjältinnan har just stött på ett märkligt skåp och funnit ett mystiskt pergament däri... detta just innan ljuset oväntat blåstes ut och allt blev becksvart...
     Längre än så har jag dessvärre inte hunnit. 
 
 
 Ja, pianot i Key-huset används återigen flitigt, lunchrummet fylls till bredden klockan tolv. Löven gulnar och himlen mulnar (men bara ibland). Hösten rör mig faktiskt inte i ryggen. Jag välkomnar den med öppna armar.
     Således knatar vi på.
 
 //L
 
Linda | |
#1 - - Anna:

Härlig text <3

#2 - - Jennifer:

Åh! Härligt att läsa om att campus-livet fortsätter där hemma i Linkan. :)

Svar: Jajamän! Hoppas allt är bra med dig! :)
Linda & Catrine

Upp