Violflickorna

Rensade ur mitt kladdblock på godbitar, vissa där jag är helnöjd och andra där det iallafall finns delar som kan vara spar-bara. Jag daterar det mesta jag målar som jag blir nöjd med till ialafall någon grad, inte för att jag tror att det kommer bli något värde på verken utan för att det är himla kul att kunna se tillbaka och märka hur mycket jag utvecklas och lär mig samt vilka olika motiv- och teknikperioder jag har.

 

Jag erkänner inte mig själv som en konstnär (även om begreppet är omdiskuterat och av många aplicerbart sålänge en producerar konst) och har ofta tillochmed svårt att ens kalla mig duktig, även om jag har kompisar som är superduktiga på att peppa mig. Men jag ser på hur mycket jag lärt mig sen jag började rita (mycket liten). Om min kurva fortsätter såhär lär det landa i något riktigt bra när jag är 65+. Om inte annat är det kul för mig själv varje gång jag behärskar något nytt.