Well 'Ello!
Den förlorade violen återvänder, likt maskrosor gör i rabatten - lika enträget varje år. Denna plötsliga ogräsattacks ursprung är inte mer svårförklarad än att jag återigen sitter framför pappas stora datorskärm hemma i hans arbetsrum i Borås.
Något i min materiella lilla hjärna får mig att bli så mycket mer skrivbenägen när jag har lyxiga medel. På samma sätt som jag är en äkta fejk-författare som endast kan känna mig inspirerad vid ett litet fikbord fullt med dyra skrivblock och lyx-kaffelatte.
Det kan ju givetvis ha lite att göra med att jag gärna skjuter på bilfärden hem österut. Kört den sträckan rätt många gånger nu, och även om jag fullkomligt avgudar att sitta bakom ratten blir det såklart lite tjatigt. Speciellt när jag vet vad som väntar hemma. Matlagning för veckan som komma skall, tvätt och städ.
Så lite osolidarisk är en väl ändå om bloggandet endast blivit en undanflykt från tråkiga sysslor. Mycket mer än så blir det inte idag.
Men så blir det ibland. Hoppsan!
Ciao!
// Catrine