NÅGONSTANS I STANS ÖDSLIGHET KÄNDE JAG EN NERVOSITET. HÄR FINNS ALLT DET VACKRA, JAG VET.
Några rader från mina mobilanteckningar, just innan jag fick sällskap.
Det skramlar av porslin bakom mattan av söndagssorl. Det studsar mot tegelväggen på ena sidan och sjunker in i de bastanta träbrädorna som täcker den andra. Vi är i en knytpunkt där alla våra egna versioner av den gångna veckan möts. Någon har längtat efter den här stunden hela veckan, för andra var det ett passande ställe för en lunch. Någon bara fördriver tiden. Är det jazz de spelar i bakgrunden? Där hörs det karaktäristiska, lite tunna, tickandet från slagverk och en bommande kontrabas.
Tyska utbytesstudenter pratar om något jag inte förstår och äter bullar.
En dust av det milda bryggkaffet far förbi mig från bordet bredvid.
Det prasslar, klingar och tuggas.
Dagens soppa är gjord på jordärtskocka.
Tänk att så få ställen har öppet på söndagar.
Jag lägger ifrån min telefonen en stund, borde fortsätta läsa. Ska sätta på Monica Zetterlunds "I New York" i lurarna. På repeat, tror jag.
Ja, det blir bra.
Det är söndag idag.