DEN SPANSKA VALSEN
Så här fina skuggspel blir det av paraplyaralian hemma hos oss när solen ligger på. Var goda ignorera den oputsade spegeln. Och hallå vad jag längtar till mitten/slutet av mars när jeansjackan får åka på och livet liksom leker oavsett bara för att temperaturen är helt lagom och ljuset gnistrar i luften. Ja, gnistrar i luften. Vet inte hur många gånger jag har skrivit om det, eller försökt skriva om det. Jane Austen beskrev hösten på det viset, så som jag vill beskriva våren:
"Her pleasure in the walk must arise from the exercise and the day, from the view of the last smiles of the year upon the tawny leaves and withered hedges, and from repeating to herself some few of the thousand poetical descriptions extant of autumn, that season of peculiar and inexhaustible influence on the mind of taste and tenderness, that season which has drawn from every poet, worthy of being read, some attempt of at description, or some lines of feeling." //Persuasion, Jane Austen
Blommor, får man väl ändå säga, är vårigt. Som de här alla<3dag-tulpanerna, vars livscykel var något alldeles extra.
Efter några dagar såg de ut såhär. Skimrande.
För att slutligen vrida ihop sig till en dansande figur. Skulle nästan ha velat pressa just den här, formen är så väldigt fin, tycker jag. Kunde varit en renässanstavla för att beskriva alltings förgänglighet, vanitas, fick vi lära oss att det hette. Kanske ett impressionistiskt verk, eller ett abstrakt. Den får heta "Den spanska valsen".
Klart slut för detta spontana och intetsägande inlägg!
//L