Kulturkaféet årskrönika
Jag minns inte vilket datum det var när vi var där första gången, men det var väl tidigt i år eller sent 2011. Jag menar, ärligt talat är det ju inte så märkvärdigt. Orangea och svarta stolar, svarta bord. Men så är det också stora fönster, en underbar disk som dignar av konstiga och klassiska bakverk, en lunchmeny som får smaklökarna att hisna och de små skrivna kommentarerna som man hittar lite här och var lite då pch då. Typ "mat är också kultur".
Det låter ju som en reklamkampanj.
I assure you, it is not.
Bara lite minnen.
Jag och Catrine satt där och pluggade en gång, jag skulle skriva om en bok som jag läste i engelskan. Jag tror att vi båda var uppspelta, för det var så filmiskt att sitta där med våra block, pennor, koppar och glas. Jag tror att vi båda köpte två kaffe var bara för att få känslan att vara längre.
Det måste ha varit på våren.
En annan gång satt jag där en tisdag, satt i fyra timmar och bara pluggade. Litterär gestaltning, försökte läsa en fransk text men jag kunde inte koncentrera mig på det. Jag skrev en text om karln som satt mitt emot. Hade mitt nya fina pennfack med mig och min kånken och kände mig som en riktigt kämpande, ung författare. Sådana som man berättar om i efterhand. Som att JK Rowling skrev på servetter och allt det där.
Jag fick en överfull latte och spillde. Tur att de inte snålar med kaffet, extrapoäng!
Catta kom när hon hade slutat en annan tisdag, vi delade på en chokladtäckt muffins, drack chai- och islatte. Deras islatte är magisk. Mer än just det minns jag inte. Kan inte komma ihåg vad vi pratade om. Men det var garanterat någonting viktigt. Det är det alltid.
Jag har suttit där flera gånger, men de bilderna är inte så roliga. Det är mest stolar och kaffe, bilder på dikter som jag har haft i läxa. Ofta har jag gått dit när jag ska analysera, dela sönder. Det är praktiskt att plugga där, för man kan titta upp och koncentrera sig på annat i ett par minuter och få en nystart och fräscha ögon på vad-det-nu-är-man-gör. Smidigt.
Sist vi var där kom Hanna och hjälpte oss med vår fina nya blogg! Det finns det desvärre inga bilder på för att yours truly inte orkade dra med sig kameran. Kul.
Och det var det som jag hade från Violflickornas stammishak.
Gott Nytt År!
//L
Jag som fick ett så dåligt intryck av kulturcaféet när jag var där kanske borde ge det en ny chans? Gott nytt år!