Tänk att varje år kommer våren tillbaka trots allt
En dag i höstas när jag hade slutat på mitt förra jobb rätt nyligen och ägnade dagarna med att komma på fötter igen åkte jag ut till eklandskapet i Tinnerö med en termos och satt där i strålande sensommarsol. Då skrev jag en notis i ett anteckningsblock om att det är tack vare dagar som dessa vi människor aldrig tappar hoppet om att solen återvänder efter vintern.
Och även i år hade vi rätt, och vips så satt vi där i Key-huset på campus, fullkomligt dränkta i sol. Under den gångna vintern har jag plockat fram den dagen när mörkret känts oändligt. Har jorden snurrat gång på gång borde den ju göra det även 2018.
Vem säger att kulturstudenter inte kan "ingengöra" ett eget solskydd?
*fläkt, fläkt*
Svårigheter att visa roliga grejer på telefonen när skämljuset inte klarar av nivå: Helios.
Gör gamla högskoleprov och blir förvånad över hur mycket/lite mattekunskap som sitter kvar från gymnasiet.
Och så den obligatoriska bortglömningen av att ställa om analoga uret till sommartid.
Jag har i veckorna som passerat sökt, intervjuats för och skrivit på för två jobb. Om en dryg vecka, efter påsken, kommer jag att göra mitt första arbetspass sedan i augusti. Det har varit en rätt lång resa för mig och så sent som idag pratade jag med en vän om hur långt bort den stressiga perioden känns samtidigt som jag ofta känner av den som att det var igår. Idag pluggar jag till högskoleprovet och hoppas att studietimmarna ska hjälpa mig in på den utbildning jag kommer söka till hösten.
Det är vår såväl i luft som i sinne och även om jag vet att vintern kommer smyga sig på lika obarmhärtigt som den alltid gör hoppas jag att jag aldrig mer kommer behöva uppleva den typ av situation som jag gjorde i höstas. Jag skrev häromdagen om min tacksamhet för det fina jag har, och det känns inte minst nu när jag inser hur mycket de omkring mig ställt upp och förstått när jag inte fungerat som vanligt.
Så nu är det vår, jag känner att livet börjar falla på plats och ser så otroligt fram emot att få börja ge tillbaka!
// Catrine