Violflickorna

Klockan är halv tolv, jag är på Sara och Olivers avskedfest till sommaren ute i deras stuga med 20 andra personer från spridda delar av landet. Jag ligger i sängen. Har redan bytt om till sovt-shirt och ockuperat plats för natten. Jag är trött. Jag ska sova.

 

Utanför spelar de Raymond & Maria, Martin Svensson, Nordman och Markoolio. Skrålar i öl, vin, Kapten Morgan och plastglas välter över saker som inte har spill-vänliga färger.

 

Sommarens enda riktiga hemmafest. Jag som gillar hemmafester så mycket. Jag är (och har genom kvällen varit) nykter.

 

Nu skrålar de "Lillebrooor, bli aldrig som jaaag" där ute. Och jag glider snart in i sömnen. Om 20 min är sommaren slut, månaden september. Jag har varit i Paris, Grekland, träffat nya människor och fått jobb.

 

Kvällen sammanfattar sommaren rätt bra. Så mycket potential, så många anledningar att kunna säga "Sommaren 2013, det var den bästa någonsin!".

 

Ändå ligger jag här och tänker på den där veckan i Borlänge 2011. Peace & Love. Den bästa, någonsin.

 

// Catrine