INTE SKULLE JAG VÄL FÅ FÖR MIG ATT ÄTA BARA SMET.....?
När jag sa till honom att jag skulle gå ut och slänga ihop en muffinssmet och han stirrar på mig följt av orden: "Inte för att bara äta upp den väl?!" var jag ju tvungen att baka några muffinsjävlar för att få äta min smet utan skamkänslor.
Snygga blev de inte, men smakade ändå helt okej. Mina muffins blir alltid så torra och jag vet inte vad jag gör fel.... Mamma var expert på muffins. Synd att en inte ärvde det, eller hennes krulliga hår.
Så där stod jag, med halvlockigt hår och försökte rädda upp mina torra peanutbutter-muffins med en citronglasyr i den fesigaste färg jag skådat sen jag försökte göra vit sås på bara mjöl, mjölk och salt/peppar. Tro fan att smeten inte alls var värd det heller...
Ja ja, vad är väl en bal på slottet?
// Catrine