Violflickorna

Klockan är över midnatt och jag har fastnat i den klassiska fällan där man är för trött för att orka gå och lägga sig. Har på senare tid, läs: "vuxen" ålder, lärt mig att göra iordning allt tråkigt och nödvändigt innan jag sätter mig med kvällens skön-syssla. Som att diska undan allt som går innan jag sätter mig och äter, packa inför morgondagen och tvätta av möjligt smink. Kvar blir då ungefär bara att borsta tänderna och stänga ner datorn.

 

Men ikväll slarvade jag, och jag har verkligen inte självdisciplinen att ta tag i mig själv. Inte för att förminska depressioner till min lätta nivå av temporär livskris, men jag förstår verkligen hur man kan ha svårt att ta tag i och få rätsida på hela sitt liv när jag tycker att det är tungt att stappla från ett rum till ett annat.

 

Istället har jag börjat med någon förvarsmekanism för att inte känna mig lika usel. Jag hittar ursäkter för att rättfärdiga att jag ligger kvar här i soffan som har varit obekväm i säkert två timmar och inte ens bemödar mig att leta upp någon annan lista än den uttjatade John Mayer som jag lyssnar på för femte gången ikväll. Tände en brasa tidigare för att elda upp lite pappersåtervinning, så nu inbillar jag mig att jag måste bli uppe tills den slocknat ordentligt. Drack precis upp min julmust så nu inbillar jag mig att jag måste vänta 30 min innan jag borstar tänderna - annars sliter jag ännu mer på tänderna (enligt något jag läste i någon artikel någon gång). Och så går det vidare...

 

Jag kanske bara kan sova här ute i soffan? Det är säkert inte lika illa för ryggen som alla andra gånger jag somnat här och fått det bevisat för mig. Femtioelfte gången gillt?

 

Nej, jag ska ta tag i mig själv. Snart. Lovar.

 

// Catrine