Varför är kaffe så blogg-kompatibelt?
Kommer på mig själv med att känna mig lite löjlig när jag använder mig av en sådan rubrik: statuerar funderingen om kaffe som att det är frågeställningen i en banbrytande forskningsrapport, eller rent av en världsomvälvande fundering. Jag får liksom påminna mig om att det inte är några underverk som Linda och jag ämnar åstadkomma med detta bloggprojekt, och att det faktiskt inte alls måste vara just världsomvälvande.
Men min uppfattning är att många ämnar göra just detta i sina blogginnehåll. Det börjar småskaligt men det eskalerar efterhand när andra lyckas åstadkomma meningsfulla poänger i inlägg så banala som om ett kakrecept. Jag tror att det är något av en samtida symptom på att vilja sticka ut adderat med oviljan att falla in i den av många illa ansedda kategorin blogg-bimbo. Man får inte vara ytlig, man får inte vara lycklig, solbränd och skimrande jämt och man ska för att balansera upp det gärna lägga till en samhällsviktig poäng någonstans mellan tidigare nämda. (Inte att förväxla med att vara medveten om sina privilegier.)
Därför tror jag att kaffe är en bloggares bästa vän! Det är liksom lagom svart och bittert i både sinnestämning och fysisk egenskap, samtidigt som man kan hälla det i fina glas/muggar och placera det i mysiga omständigheter (fika med kompisar, sovmorgon bland fluffiga täcken, kreativa sessioner i eftermiddagssol (jag själv i skrivande stund) osv.). Bra balans!
Nu förstår jag att jag kan låta anti denna ambivanlens, så är inte fallet. Jag uppskattar nyanser, att man i sin vackra blogg med många följare pga detta utnyttjar sin plattform och tar upp så kallade viktigare saker. Det hänger ihop med mitt förra inlägg om att visa den oredigerade sidan av saker också. Jag uppskattar också att man gör det som faller en in. Man kanske vill kommunicera både kakrecept och samhällsvetenskapliga analyser just den dagen men inte har orken eller förmågan att göra olika inlägg.
Men vad som också faller mig i smaken är de som helt ohejdat gör bara ena delen, det vill säga endast bombar kakrecept och soliga dagar, eller endast skriver om psykisk ohälsa och jämnställdhet. Summan av det hela är väl att det finns så många bloggar där ute, således kan man (om man vill) posta ett inlägg innehållandes endast solsken utan att känna skuldkänslor; för att kräva nyansering ständigt blir på sitt sätt ett filter och skeva verklighetsuppfattningar. Man är inte alltid samhällskritisk, det är okej att inte orka det i alla avseenden. Kanske är ens blogg någon typ av lycklighetsventil.
Så här kommer lite fin-bilder på kaffe i lyckligt skrivande stund. För den som läst inlägget som jag tänkt inser att jag såklart själv är den bloggaren som pressar fram tyngd i mina inlägg pga skam. Således: livet-är-solsken-bilder på kaffe x 3 (+ en oredigerade efteråt-bild också, för att komma åt det där oredigerade jag försöker bli kompis med).
// Catrine, baristan
Älskar detta inlägg, för det är så bra tankar som jag själv delar ibland :)