Marsresa

En vecka sedan hufvudstaden bredde ut sig under våra skor.
 
Glad Catrine på väg till Stadsbiblioteket som var så vackert! Önskar att det hade varit ännu större.
 
 
Blommor i taket i trappan ned till Emmaus vintage på Söder, en halloncheescake som mitt kort var tvungen att ta sig an på Kafé Muren eftersom de inte tog emot kortbetalning under femtio kronor. Det kompenserades dock av den härliga alkoven som vi placerade oss i och stängde in oss i med vårt bord. Vi hängde där ett bra tag, lyssnade på musik, jag skrev allt jag kom ihåg från Patrick Wolf i februari. Tips! Skriv alltid ned minnen från konserter eller andra stora saker som händer. Att läsa det i efterhand är ju inte som att återuppleva det, men det ger ändå en liten skärva av det tillbaka och jag kommer alltid på mig själv med att sitta och småle åt minnena. 
 
På Espressohouse korsningen Rådmansgatan/Sveavägen spenderade vi vår sista morgon vid ett litet runt bord med surdegsbröd, yoghurt och kaffe och helgens spotifylista i öronen (C har ju så fräcka lurar nu som man kan seriekoppla!). 
 
Auf Wiedersehen
 
//L
 
 
Inspiration, Violflickorna | | Kommentera |

a quest for freedom and emancipation...

...vilket är precis vad mina noveller i grunden handlar om. 
 
Vilken tur man kan ha, att hitta ett radioprogram med Herr Wolf där han bl.a förklarar bakgrunden till sin låt The Libertine, som ju ligger till grund för mitt projektarbete, säger han att den handlar just om frihet och frigörelse. 
 
Två veckor kvar, sedan ska det vara inne, det första litterära verk (vågar jag verkligen kalla det det?) jag någonsin slutfört.
 
 
Jag har sällskap av Francois, vårt husspöke. Han är dock inte till mycket hjälp i plöjandet av böcker, filtreringen av meningarna, valet av de citaten som bäst visar på vad jag menar. 
 
Vill bara bli klar nu.
 
//L
Inspiration, Linda | | Kommentera |

Ruby Sparks

De klassiska romantiska komedierna börjar ju bli en aning uttömda. Det är få saker som man aldrig har sett tidigare vilket leder till att filmskapare försöker hitta så skumma utgångspunkter och slut som möjligt. Idén till Ruby Sparks är klockren, så bra att jag bli sur över att det inte var jag som kom på den.
 
Han - en författare som fick ett genombrott för några år sedan men inte lyckats skriva någonting sedan dess. Han har en hanhund som kissar som en tik. Han träffar sin bror och sin terapeut med jämna mellanrum, sällan några andra. 
 
Hon - ploppar upp ur intet som en konsekvens av en text som i sin tur var ett resultat av hans kärlekskrankhet. 
 
Jag hade gärna sett liiiite mer originalitet i slutet, någonting mer oförutsägbart, men annars en skön film med knäppa inslag. Precis som det ska vara. 
 
 
 
//L
 
Linda | | Kommentera |
Upp