Glitter, bubbel, klackar och lite mer glitter

Vinterhalvåret bjuder onekligen på de bästa högtiderna! Påsk och midsommar i all ära, men jul och nyår är mina favoriter. Nästan direkt efter jul längtar jag till tolvslaget och firandet ska vara storslaget! Trerätters, bubblig dricka och galafeeling är ett måste. Jag menar inte att partyt ska vara på nattklubben eller en trång hemmafest, jag har bara firat med vänner ett fåtal gånger annars har det varit närmaste familjen. Jag menar att man tar fram sitt finaste porslin, de vackraste glasen och stryker sina linneservetter. Nej, det spelar egentligen ingen roll vad det är - men det ska kännas att det är någonting extra, någonting man bara gör en gång om året. Så har det alltid varit för mig. 
 
Det har väl aldrig hänt att ett nytt år har blivit just så som man tänkt sig? Att man dessutom ska lova sig själv en massa saker bara för att det är nyår tycker jag tar udden av firandet. De år jag har gjort det har det varit önskningar snarare än löften och jag har glömt av dem så fort klockan slagit tolv. Uppenbarligen fungerar det för många att nå sina mål på det här sättet och det är ju toppen, men inte för mig. 
     Således har jag lämnat det bakom mig och mitt enda mål vid skiftet 31 December/ 1 Januari är att det ska ske med buller och bång, musik, skratt, skålande och massa, massa kramar. 
 
Ungefär så här ser det perfekta nyåret ut i mina drömmar
 
 
Bilderna kommer från min Pinterest och Tumblr!
 
 God Fortsättning!
//L
 
 
Gathering, Linda | | Kommentera |

Praliner

 
Några godbitar från min julhelg som började med traditionsenlig mini-jul hos Linnéa. Glöggmingel, pepparkakor, julskinka, grönkål, risgrynsgröt och rocky road har kantad dagarna sedan dess, men den tjugosjunde var det slut på julhelgen! För mig känns det för lite, som om fem dagar av konstant jul inte räcker till. Efter annandagen är det som att julkänslan bara rinner av mig, då vill jag fokusera årets sista dagar på att drömma och planera inför ett helt nytt år. Sitta och fylla i det lilla man kan i en ny almanacka, födelsedagar, högtider och kanske något trevligt möte. 
 
Så jag ser tillbaka på en julhelg som varit precis lika fin som den brukar och blickar med entusiasm framåt mot årets sista dag.
 
//L
Gathering, Linda | | Kommentera |

The deep breath before the plunge

Så.
 
Nu har julen passerat, förhoppningsvis med några dagars avkoppling. För min del är det, kanske lite otippat, dags att tala om Hobbit.
 
Om Bilbo, Thorin, Gandalf, Galadriel, Legolas, Tauriel, Radagast och självklart, Smaug. Jag ber om ursäkt för eventuella spoilers.
 
1. När vi ändå är inne på Smaug måste jag uttrycka mitt missnöje över hans allt för tidiga frånfälle. Det var självklart tvunget att hända och tyvärr var hans vänliga uppsåt tämligen obefintligt, men han är trots allt filmernas mest intressanta antagonist och slår Sauron, Saruman, Thranduil och särskilt Azog med hästlängder.
 
2. Jo, själva filmens titel talar ju för att den kommer vara våldsam och krigisk - och en film som Hobbit kräver ju faktiskt sina svärd. Hur som helst finns det en gräns för hur mycket nytt som kan tillföras när det kommer till grandiosa arméstrider på öppna fält, och även om det ibland känns som att man har sett det förr var dessa riktigt bra. Däremot blev jag tyvärr lite uttråkad på de individuella striderna - Thorin vs Azog, Legolas vs Bolg och Team Kili/Tauriel vs Förvånansvärt Spänstiga Orcher. De var alldeles för långa i min mening, men hellre det än att ha dem utspridda under filmen. 
 
3. Det finns ett problem med att vänta på och peppa inför filmer. Det är precis som med julafton - man planerar och taggar i ett halvår och sedan ska all den energin ut (i bästa fall) på en enda kväll. Det går bara inte. Det var likadant med den sista Harry Potter-filmen och The Great Gatsby.
     Man kan inte annat än bli hänförd, men det lämnar efter sig en tomhet som ibland nästan kan överskugga glädjen eftersom man har vetskapen om att det är slut. Vad blir det nu då? Vad blir nästa filmmagi att längta till? 
 
//L
Kultur, Linda | | Kommentera |
Upp