EKLANDSKAP GÅNGER TVÅ

En dag när solen sken, himlen var blå och jag inte hade någonting schemalagt bestämde jag mig för att cykla ut till Tinnerö eklandskap och ägna mig åt romanläsning. Hur svårt kan det vara att hitta en bänk, liksom? Helt sanslöst svårt, visade det sig. 
     Efter en avstickare in på någon halvt övervuxen sidoväg hittade jag dock den här träskapelsen just vid utkanten av en träddunge. 
 
Parkerade och slog mig ned.
 
 
Bon Ivers nya skiva i lurarna. Ett njaaa... fick den.
 
 
Romanläsningsbänk från högervinkel.
 
Hur länge jag satt vet jag inte riktigt (ungefär hela Bon Iver-albumet vilket enligt spotify är cirkus en halvtimma) men det snålblåste som bara den hela tiden och med bänken i skuggläge var det inte direkt bäddat för en långkörare. Cyklade istället runt på grusvägarna en extra timma och tappade bort mig innan jag fick vända och ta exakt samma väg tillbaka. Då cyklade jag förbi en betongklump med romantik på...
...och ett träd från en Tim Burton-film.
Därefter rullade jag hemåt, muttrande över motvinden som tycktes förfölja mig vilken väg jag än tog. 
 
 
Några dagar senare var det dags för äventyr igen. Då fick jag sällskap! Han där.
 
 
Vi hittade miniatyräpplen, blev ivägfösta av kor och tog paus uppe i ett fågeltorn. Emellanåt gick vi över åkrar och spångar, på små skogsstigar och landsvägar. Efter två timmar och en himla massa steg var även det äventyret till ända, då var lungorna fulla med skogsluft och Narnia-drömmar. Fint det.
 
 
 
//L
Inspiration, Linda, Veckans endorfin | | En kommentar |

VECKANS ENDORFIN: VÅRPEPPIG MUSIK

 
I Need You Tonight - James Morrison
Hör vad du säger men jag har glömt vad du sa - Danny Saucedo 
That's Not My Name - The Ting Tings
Best Fake Smile - James Bay
Du (öppnar min värld - Lisa Nilsson
Don't Be So Hard On Yourself - Jess Glynne
 
Vid den här tiden förra året hade jag precis köpt nya jeans och börjat åka ut till mina kompisar i Kisa rätt ofta. Jag hade glömt att ta hand om en bukett blommor som stod och förföll hemma, inte tappat bort min älskade Menorca-ring än och satt och plurade på designen av fadderiets logga. Jag ställde ut konst med SuS för första gången, vi hade Allis på besök och någon gång där gick jag till SkytteC för en fest med fadderiet. Jag tog med Linda till Stockholm på en överraskningsresa, gick i uniform för vårens övning med bataljonen, kunde gå till stan med Linda i bara vårjacka och fånga bäcken i Viagraparken på campus i full blomster efter en skriven tenta. 
 
 
 
Nu gör vi nya vårminnen för det här året istället, eller vad säger ni?
 
// Catrine
Catrine, Linköping/LiU, Veckans endorfin | | Kommentera |

VECKANS ENDORFIN: CRAZY YOUNGSTERS

 
 Helgen var för min del väldigt lugn och soffbaserad. När Linda i lördags drog på sig overallen och gick på den årliga Alla Hjärtansdag-kravallen på campus köpte jag istället muffins och kröp ner bland kuddar och täcken och kollade på Pitch Perfect - den perfekta kombinationen av svart/knepig humor, kick ass-sångframträdanden och The Breakfast Club-referenser. Och igår, på självaste Valentins dag följde jag upp med 2:an under de timmar Linda var på sitt rep med kören. Efter det tårframkallande avslutet med låten Flashlights som ess i rockärmen kommer Ester Deans "Crazy Youngsters" till sluttexterna. Och det som var gåshud och översvämmade tårkanaler i ena minuten blir full on "toner" (musikalisk "boner", flitigt använt uttryck i filmerna), hjärtklappning tillhörande den mest stormande av ungdomskärlekar och ett rus som inte går att överträffa. Viva la pop-musiken!
 
Detta *pekar nedåt*, mina kära vänner, är endorfin på hög nivå!
 
 
  
 
 
// Catrine
 
 
Upp