Tänk att varje år kommer våren tillbaka trots allt

En dag i höstas när jag hade slutat på mitt förra jobb rätt nyligen och ägnade dagarna med att komma på fötter igen åkte jag ut till eklandskapet i Tinnerö med en termos och satt där i strålande sensommarsol. Då skrev jag en notis i ett anteckningsblock om att det är tack vare dagar som dessa vi människor aldrig tappar hoppet om att solen återvänder efter vintern.
  Och även i år hade vi rätt, och vips så satt vi där i Key-huset på campus, fullkomligt dränkta i sol. Under den gångna vintern har jag plockat fram den dagen när mörkret känts oändligt. Har jorden snurrat gång på gång borde den ju göra det även 2018. 
 
 
Vem säger att kulturstudenter inte kan "ingengöra" ett eget solskydd?
 
 
*fläkt, fläkt*
 
 
Svårigheter att visa roliga grejer på telefonen när skämljuset inte klarar av nivå: Helios.
 
 
Gör gamla högskoleprov och blir förvånad över hur mycket/lite mattekunskap som sitter kvar från gymnasiet.
 
 
Och så den obligatoriska bortglömningen av att ställa om analoga uret till sommartid.
 
 
 
Jag har i veckorna som passerat sökt, intervjuats för och skrivit på för två jobb. Om en dryg vecka, efter påsken, kommer jag att göra mitt första arbetspass sedan i augusti. Det har varit en rätt lång resa för mig och så sent som idag pratade jag med en vän om hur långt bort den stressiga perioden känns samtidigt som jag ofta känner av den som att det var igår. Idag pluggar jag till högskoleprovet och hoppas att studietimmarna ska hjälpa mig in på den utbildning jag kommer söka till hösten.
   Det är vår såväl i luft som i sinne och även om jag vet att vintern kommer smyga sig på lika obarmhärtigt som den alltid gör hoppas jag att jag aldrig mer kommer behöva uppleva den typ av situation som jag gjorde i höstas. Jag skrev häromdagen om min tacksamhet för det fina jag har, och det känns inte minst nu när jag inser hur mycket de omkring mig ställt upp och förstått när jag inte fungerat som vanligt.
   Så nu är det vår, jag känner att livet börjar falla på plats och ser så otroligt fram emot att få börja ge tillbaka! 
 
 
// Catrine
 
 

Happy birthday to me!

 I fredags passerade jag  24-strecket. Det firades med pannkaksfrukost och presenter från sambon, en härlig och lugn dag på campus följt av träning och sen middag ute på restaurang på kvällen. Sportlovstider som det är var både den ena och den andra bortrest och det tilltänkta kalaset jag tänkt mig samma dag fick vänta till nästkommande måndag. Det var igår!
  Jag har inte så stor släkt eller familj, och den jag har bor i andra delar av Sverige (och världen), så jag fick göra ett kalas med min egenvalda familj: vännerna! Återigen svårt att få ihop vardagspusslet var det många som föll bort, men desto mer tårta till oss som var där! En maräng/lime curd-historia med kolagrädde och hallon/granatäpplen blev både lyckad i smakväg och såg riktigt kalas-ig ut. Sedan ett experiment på smördeg och choklad fylld med kola - mumsiga men ganska mäktiga knyten blev pyntade med färska jordgubbar.
  Av mina fina vänner fick jag blommor, blom-namnbrickor (kommer en presentation av våra gröna vänner hemma inom kort), lite hudvårdsprodukter och av Allis (ekonomstudent) en helkväll med matteplugg inför Högskoleprovet som jag skriver snart. Var såklart så väldigt nöjd att de bara kom förbi och var med, men presenter tackar man ju inte nej till. Hihi...
 
Tack för en fin kväll, känner mig väldigt älskad och firad!
 
 
 
 (I vårt hem älskas lime! Doften är fa-tas-tisk!)
 
 
 
 
 
 
 
// Catrine
 
 
Catrine, Gathering | | En kommentar |

Vykort från vintern

När jag lämnade Linköping låg ett hårt, tjockt istäcke över gårdsplanen utanför. Nu, en vecka senare är det där barmark. Så brukar det kännas - jag åker en bit norrut med familjen, med skidor och stavar och säger adjö till vintern. När vi så kör längs ensamma vägar på väg hem blir vårens framfart tydligare än annars och med påsken runt hörnet känns våren snart som ett faktum (trots att det snöar utanför just nu). 
 
Lite växlande molnighet och mulet har det varit största delen av tiden, men dagen för avfärd steg vi upp till en klar morgon med blå himmel och krispig luft - typiskt! Men det var allt vackert att se solen träffa fjälltopparna runt omkring och sakta men säkert leta sig ner i dalen. Det fina vädret höll i sig hela vägen hem och möjliggjorde årets första utomhusfika utan jacka. Just de här perioderna i mars, april, september och oktober är mina favoriter. Luften blir klar, förändringar sker över natt och allra viktigast, det är inte för varmt. 
 
"Den här vyn måste jag fota!" tänkte jag när jag swishade nedför en backe på fjällets östra sida som vetter mot Städjan, men med mobilkamera (ibland med kamera överlag) blir det ju inte riktigt så som det synes i ens öga, ack och ve. 
 
 
Vilken lyx att få möjlighet till sådana här semestrar!
 
//L
Linda, Resa | | Kommentera |
Upp