Litterär hänfördhet

Det är ju det som är så fantastiskt med text. TEXT. Att man kan läsa en roman och ogilla den så starkt för den har ju ingen handling, inget händelseförlopp och ingen logik. Man kan ogilla den ytterligare men ändå bli meddragen i diskussionerna den ger upphov till. Sugas in och vilja ta reda på och tolka allt man kommer åt. Till slut sitter man och bläddrar och hittar stycken, kanske bara enstaka meningar, som är så perfekta att man önskar att man skrivit det själv.
 
Helt plötsligt hånar man sitt eget ogillande och fördömer sig för att man inte har öppnat hjärtat mer än så. 
 
Hindenburg av Susanna Lundin
 
"Vitsipporna blommar i april. De kommer upp ur
de sista höstlöven som täckt dem under vintern.
   Veckan då de blommar är den sista vecka
som höstlöven ligger kvar innan de smälter ner
i jorden igen.
   De lever alltså sida vid sida, men endast för en
mycket kort tid.
   Sida vid sida i en liten bit av historien.
   Vitsipporna som drar sig uppåt till doften, doften
av höstlöven, höstlöven som vill tränga ner i marken
och möta dem."
 
Linda
 
//L
Linda | | Kommentera |

Dag 6: En låt som påminner om min nuvarande bästa vän

King of Pride Rock - Hans Zimmer, slutet är obeskrivligt, say no more.


 

//L

| | Kommentera |

Ett högst välformulerat stycke

Att döda ett barn av Stig Dagerman
 
"Ty så obarmhärtigt är livet konstruerat att en minut innan en lycklig man dödar ett barn, är han ännu lycklig och en minut innan en kvinna skriker av fasa, kan hon blunda och drömma om havet och den sista minuten i ett barns liv kan detta barns föräldrar sitta i ett kök och vänta på socker och tala om sitt barns vita tänder och om en roddtur och barnet självt kan stänga en grind och börja gå  över en väg med några sockerbita inslagna  i vitt papper i högra handen och hela denna sista minut ingenting annat se än en lång blank å med stora fiskar och en bred eka med tysta åror."
 
Arbetat med denna novell tidigare, men aldrig riktigt förstått dess storhet. 
 
//L
Linda | | Kommentera |
Upp