TRISS I NYTT OCH SJUTTONÅRIG MUSIK

Hittat ett perfekt djupblått, skimrande nagellack på Gina Tricot (kräver dock en mörk bas annars blir det ljusblått) och i samma veva ramlade jag över den vita polon jag har på mig här på bilden. Så. Skön. Jag gillar verkligen den trenden som är just nu i och med alla basplagg. Det är enkelt, monokromt och bekvämt - toppenbra om ni frågar mig!
     Dessutom har jag på mig den nya ringen (den med bärnsten) som jag köpte på Ekenäs som också blivit en vardagsfavorit, om än liiiite stor. 
 
Vet inte riktigt var jag befinner mig när ni läser det här, kanske är jag kvar i Borås men om inte så sitter jag nog på en buss på väg hem. Just nu går Muse varma i hörlurarna och det är deras goa gamla hits från min gymnasietid och tidigare som jag sitter och diggar till. Framför allt dessa:
 
-Uprising
-Resistance
-Knights of Cydonia
 
Senare ikväll väntar gårdagens avsnitt av Downton, längtar faktiskt orimligt mycket efter det...
//L
Allmänt, Linda, Vardagligt | | En kommentar |

SNEAKING A PEEK ON THE GREENS

Fick den här juvelen i lite försenad födelsedagspresent! Som jag har längtat! Den känns så rejäl, så i tiden och så genomtänkt. Kommer läsa den från pärm till pärm. Borde nog ta DeLillo's White Noise i första hand dock... trots allt seminarium på tisdag... men sedan, banne mig!
     Är rejält sugen på att testa den här zucchinipastan - mums!
 
//L
Inspiration, Linda | | Kommentera |

GOD EFTERMIDDAG

Det är söndag i mitt vardagsrum, regnet smattrar på fönsterbläcken utanför och Bon Iver spelar i högtalarna bakom mig. Jag sitter med en bok, White Noise, i knät och det börjar skymma så jag kliver upp för att tända kristallkronan i taket. Sätter mig i soffan igen, stereon byter låt och det blir tyst en stund. Tystnaden påminner mig om att tvättmaskinen inte brummar nere i källaren längre, mina lakan är klara. Funderar på att skjuta upp att hänga upp dem, men vet hur illa de kan lukta av tvättstugans avlopp då. Sätter fötterna i mammas gamla tofflor och går med de lite halvsläpande steg man måste ta för att tofflorna ska sitta kvar ner för stentrappan till maskinen som väntar där med sitt enda stora öga. Tvättmedlet som egentligen ska vara parfymfritt och snällt mot min hud luktar gott (ja luktar, inte doftar), och jag ser fram emot att bädda sängen ren med det senare. Petar in lite ny tvätt, möter hyresvärdinnan och säger med tjock hals att visst mår jag bättre nu. Läser ett kapitel till i boken, blir hungrig och återkommer inte mer till boken den kvällen. Ger mig själv 340 sidor komplicerad roman i present till morgondagen istället.
 
Go' kväll!
 
// Catrine
Catrine, Vardagligt | | Kommentera |
Upp