JAG SKA BARA LÄSA KLART DET HÄR KAPITLET SÅ KAN VI BRYTA IHOP SEN

 
Ja. Så kan en mening trilla ur en mun när det är näsan i böckerna och kompletterande Wikipedia-surf inför historiatenta på måndag. Nu var det en blandning av "bryta upp" och "plocka ihop" vars resultat blev mycket mer ödesdigert än det egentligen är. Men det faktum att jag blandar ihop det tyder väl kanske också på att det är dags att ge upp för dagen....
 
Allis (upplånad från Borås) sitter här mittemot mig och pluggar affärsjuridik, och de tomma nudelboxarna trängs bland vår kurslitteratur, urdruckna kaffemuggar och smulor från belöningskakor. Elin och Sanna, mina vapendragare i denna strid för kunskapens massiva mängd som ska in till tentan på måndagen, bröt upp för en liten stund sen men har under dagen bidragit med frågor och svar i vår jakt på kunskapen och en hel del distraherande humm-flumm och trams-skratt som är så guldkantande.
 
Nu plockar Allis och jag ihop alla pennor, slänger halsdukarna om halsen och vandrar upp till A-huset där mina tre tuschteckningar hänger i SuS-uställningen. Vi ska titta, jag ska tycka att det är pinsamt att visa dem och Allis ska plikttroget säga hur fina de är och att jag givetvis är den bästa av alla som är med och hänger ut.
 
Sedan ska vi kramas hejdå för kvällen, jag ska hem och tagga för fortsatt umgänge med kulturtanterna Elin och Sanna under en korma-ätande middag i Sannas fantastiska lägenhet och Allis ska socialisera sig med huvudsyftet med hennes resa hit - en styck charmig nationalekonom-student som hon hittade här för några veckor sen.
 
 
// Catrine
Catrine, Gahering, Linköping/LiU | | Kommentera |

ETT KALAS OCH LITE OM ATT STRUNTA I SKITEN

Förra veckan fyllde två av oss tre kulturtanter år, nämligen jag och Jenny. Det firade vi med finmiddag ute i Kisa, så när jag och Catrine hade ätit lite onsdagslunch drog vi på oss stassen och susade iväg. 
 
Väl framme bänkade vi oss alla tre i soffa och fåtölj med te och lite godis framför den ultimata (enligt mig) feel-good rom-com:en: The Holiday! Ah... blir alldeles varm i hjärtat av den, och den kräver heller inte någon särskild koncentration. Helt enkelt en fin film att koppla av med. 
     När den var slut nåddes vi av de oroväckande nyheterna om att Sverige höjer terrornivån och följde SÄPO:s presskonferens med dunkande hjärtan och en tung känsla i bröstet om var i hela friden den världen är på väg. Däremot bestämde vi oss ganska snart för att det inte skulle få förstöra vårt födelsedagskalas så Jenny piffade på som bara den i köket och jag lattjade framför kameran tills Nicklas kom hem och vi slog oss ned till bords och delade en fin kväll tillsammans. Känns så onödigt att slösa bort tid på att oroa sig om saker som inte har hänt än! Då känns det viktigare att med förnyad kraft fortsätta jobba mot en bättre värld!
 
 
//L
 
Gahering, Linda | | Kommentera |
Upp