Helg-glitter

 
Eftersom att vi lämnade hemmet för en jul uppe i norr hos sambons föräldrar pyntade vi hemma tidigt i år. Redan första dagarna i december lös vardagsrummet upp av en julgran pyntad i rött och guld för att vi skulle hinna med att njuta av det innan avfärd. Till min belåtenhet har även allt typ av pynt, jul - påsk- och fest- lyckats få plats i en flyttlåda. Siktar på att hålla det så och slippa mardrömmen man kunde möta uppe på vinden i mitt barndomshem. 
 
 
 
 
Uppe i Sundsvall blev det många kvällar ute med kompisar och kusiner till Martin. Vi frekventerade ett mycket hippt etablissemang vid namn "Rå". Mycket tegel, industri och tennmuggar med krossad is för drinkarna. Nätterna var förvånansvärt ljusa pga all snö som föll om dagarna, och tiden tappades lätt bort. 
 
 
 
 
Det nya året firade vi in på en dimmig höjd i huvudstaden. Med vänner och nya bekanta åt vi en fantastisk knytis bestående av sådana där röror, sallader och plockmat som nog egentligen inte är så svåra att göra men som man aldrig kommer för sig att göra hemma. Värdarna serverade en härlig hallonsorbet med bubbel i till efterätt, vi alla blev hänförda av tomteblossen och plötsligt flög massor med kameror upp för att föreviga ögonblicket. De är ju fantastiskt vackra, tomteblossen, men ett ack så kort nöje. Klockan slog tolv, fyrverkerier syntes halvdant genom dimman runt Globen och vi började det nya året med att dansa till ABBA i vardagsrummet.
 
 
 
 
Nu tillbaka till vardagen, och bilder åter i färg. 
 
// Catrine
Catrine, Gathering, Resa | | Kommentera |

Traska i Jämtlandstriangeln - analogt

Några av analoga guldkornen från Jonas och min resa till fjällen i somras. Vi vandrade i fyra dagar (tre nätter sova på fjället + nattåg upp och ner) i början på juli. Bilderna ser lite gulare ut här då jag bara fotat av dem med telefonen lite snabbt en mörk kväll under kökslampan.
 
Men så är det väl charmen i det också, att de gör sig som bäst i sitt orginal så att man faktiskt måste se dem så för att få ut det bästa av dem. Lite som motiven på bilderna kanske... Jag är nöjd med rullen iallafall. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Tack för turen Jonas! Glad att den blev av. Och tack Molly (bild 5) för att du tog med oss upp mot toppen på din lediga dag.
 
Ciao!
 
// Catrine
Catrine, Mitt i livet, Resa | Jämtland, Sylarna, Vandring | | Kommentera |

Vandra kring Omberg

En dryg timme bilväg från Linköping ligger Svea skogar och Omberg, längs med Vätterns ena strand. Bland de vandringsleder av olika längd man kan välja finns allt från mossiga trollskogar till branta klippor ned i blåsigt vatten. Utöver höjdskillnader med tillhörande utmande backar hittar man också välkomna fläckar i mobiltäckningen och utkiksplatser som är värda all mjölksyra och svordomar som tidigare nämnda backar producerar.
 
Jag satt med Allis i hennes bil på E4:an söderut vid lunch idag, vi hade pratat fram och tillbaka om både tältning och flerdagars-tur i några veckor. Det blev en tur över dag istället, men på något vänster lyckades vi välja de bästa timmarna på hela helgen. 
 
 
 
Vi kom först, efter utgångspunkt Stocklycke ner till vattnet som vi följde söderut fram till Ellen Keys villa Strand. Jag var själv här på studieresa för något år sen när jag fortfarande pluggade på Linköpings Universitet så jag berättade det jag kom ihåg om stället för Allis. Detta gick oroväckande snabbt och vi satte oss istället nere på bryggan och käkade frukt innan vi begav oss vidare. Då inåt land igen, för att sedan vika av norrut i kuperad och  betydligt tätare terräng.
 
 
 
 
 
Vi passerade på den blå leden (uppkallad efter Key) en skylt mot Mörkahålkärret, ett namn som väckte mitt intresse med sin magiska karaktär. Nu är jag ju lite pinsamt nog rädd för typ troll och skogsvarelser men kunde inte låta bli att bli nyfiken. Fler gånger kom vi fram till små svackor och även sjön på bilden precis nedanför som jag var helt övertygad om var just detta kärr. Till min besvikelse var det inte något som utmärkte sig, och vid lite efterforskning visade det sig vara främst ett party för botaniker på jakt efter kalkkrävande flora (typ orkidéer) . 
Vidare längs med en lång raksträcka på spång började hungern och längtan efter de köttbullar och makaroner som väntade i ryggsäckarna att göra sig påmind. Vi beslutade att ta middagspaus när vi kommit tillbaka ut till vattnet, på passande plats...
 
 
 
...men den plats vi så erfaret planerat ut för detta ändamål var till vår stora förfäran redan ockuperad av fem grabbar med öl, fiskepö och tält. Efter lite konferens sinsemellan oss två beslutade vi att härda trots kurrande magar och satsa på nästa rastplats istället. Upp och ner, upp och ner samt lite mer upp och ner (med ett nödstopp för ett Ballerina-kex mot blodsockerfall) senare kom vi fram till dagens höjdpunkt!
En bänk precis vid vattnet, sol som tittade fram och nästintill vindstilla. Svettiga t-shirtar och kängor åkte av och när vi halvt om lagade mat på Allis kök halvt om njöt järnet av dagen. Carpe fudging diem! 
 
 
 
 
Fält-gourmét!
 
Efter maten var det bara en kort bit kvar och vi var åter vid bilen strax under fem timmar efter att vi lämnat den. En lagom dagstur. Flera gånger under dagen påtalade vi båda hur skönt det var att vara ute på det här sättet. Att det fanns en sån här pärla till vandring så nära hemma gjorde mig dessutom extra glad. Gör jag inte mer av detta kommer jag obehindrat erkänna mig rent utav korkad.
 
 
Tack för en underbar dag Allis, för att du får med mig på sånt här.
 
Ciao!
 
// Catrine
 
 
Catrine, Kultur, Resa | Omberg, Vandring, Östergötland | | 3 kommentarer |
Upp