ATT VAKNA MED PÄLS I NÄSAN

Ja, efter en helg hos min syster var jag åter påmind om hur ljuvligt det är att ha kaniner. Sedan min älskade Orm-mat fick somna in för några veckor sen har jag längtat något extremt efter att ha en hårboll att mysa med. Vissa menar på att kaniner inte har varken personlighet eller intelligens. Men jag antar att det är människor som inte umgåtts så väl med kaniner. Orm-mat var inte särskilt väluppfostrad, han var tyvärr ganska argsint av sig efter många krångliga svängar till veterinären som innebar så himla mycket smärta för honom. Den sista tiden med honom insåg jag att han antagligen aldrig skulle kunna känna sig trygg med att bli gosad med jämt och ständigt, så jag lät honom få sitt space allt som oftast.
   Mattan som hans bur stod på fick vara hans territorium, och när han hoppade upp i min säng om nätterna fick han sin plats och även tillåtelse att krafsa omkring bäst han ville (även om det innebar en decimering av min sovplats till typ en fjärdedel av sängen). I vilket fall var det ljudet av honom i rummet, känslan av hans skutt i sängen eller hans kittlande morrhår mot min näsa (de få gånger han vågade närma sig min hemska morgonandedräkt) som räknades. 
  Sen tvingade jag ju honom såklart att gosa med mig ibland också, bar runt på honom och klappade honom så att pälsen yrde kring köksbordet. Han var noga med att säga ifrån när han ville ner dock - ett resolut bett i nyckelbenet på mig. Gillar att tro att vi kommunicerade så. 
 
Så i helgen, då jag var och hälsade på syster Heléne och hennes pojkvän, fick jag ju hänga med deras små kaniner. En liten kille vid namn Nero, och hans inte riktigt lika lilla tjejkompis Bounty. Dessa två har klara personligheter, vilka jag uppdateras om via Snapchat-filmer från Heléne nästan dagligen. De springer fritt i lägenheten som är kaninsäkrad, och har full tillgång till soffan där jag också sov under två nätter. Så plötsligt vaknade jag mitt i natten av att känna två små tassar på mina ben och sedan ett skutt upp på ryggen. Att ligga där och känna hur de tassar omkring jämte/på en och sen slutligen lägger sig tillrätta uppe vid huvudkudden - ah det är fan bland det bästa som finns!
 
 
 
 
Vaknade och mötte denna syn, Bounty 30 cm från mitt ansikte. Nero var vid detta någonstans ovanför mitt huvud på kudden och skrotade omkring.
 
// Catrine
Catrine, Gathering | | Kommentera |

PLAYLIST PRINTEMPS

Det är vår när jag rullar in i Östergötland. Ett kalasfint adjö till vintern fick jag i Sälen och nu säger jag hej och välkommen till vårsol, skolgårdsgrus och utspringande natur! En sådan här fin busstur har jag inte haft på länge. Vädret verkar bara bli vackrare ju närmare Linköping jag kommer och försummat skolarbete får vänta ytterligare en liten stund. Min påbörjade vår-lista får agera soundtrack för stunden, medan vi glider fram över slätterna. Snart hemma!
 
 
//L
Allmänt | | Kommentera |

FÖRRA VECKAN BJÖD PÅ FÖRSTA RIKTIGA SOLVÄRMEN

Utanför C-huset på campus Valla satt vi, några historiastudenter, och väntade på att dagens seminarie skulle börja. Det var examinerande för denna kurs, och det skulle handla om identitet och grupptillhörighet bland statsanställda inom postverket och järnvägen under 18- och 1900-tal. Det var torsdag, lunchtid och solen lös så bra att man kunde köpa årets första glass.
 
Jag förstår att det kan tyckas vara lite dammigt för många, det ämnet i sig men också allt jag sysslar med. Och ibland har jag lite svårt att motivera för de tveksamma varför jag inte håller med. Inte för att jag håller med dem i hemlighet utan för att jag helt enkelt tycker att det är kul och intressant. Kan liksom inte säga varför. Och om man nu ska vara sån borde jag ju kanske inte behöva motivera och försvara mig varenda gång. Det här med att klanka ner på folks intressen känns väl ändå lite förlegat, tycker ni inte det? Var inte "nörd"-mobbing något man höll på med i typ mellanstadiet? För vissa vuxna hänger det sig tyvärr kvar - har jag märkt.
 
I vilket fall gick seminariet bra, enligt min mening i alla fall - sen vet jag såklart inte vad vår föreläsare/moderator ansåg. Det var inte fullt lika intressant ämne som förra seminariets då vi pratade om familjekonstruktioner genom århundrandena, utomäktenskapliga barn och den kristna kyrkans vilja att kontrollera svenska befolkningens sexliv. Det blev en engagerad diskussion, speciellt för oss kvinnliga deltagare. För tydligt stod det ju att genom denna förföljelse och kontroll av folkets samliv var det kvinnan som ständigt fick ta den större smällen för eventuella utomäktenskapliga förbindelser. 
 
Så, med många bra poänger, inlägg och utlägg från både föreläsare och engagerade kurskamrater gick vi igenom de två timmarna och de två texterna. Sedan var det dags för mig att möta upp Elin. Vi skulle ut på äventyr. Taggade klev vi in i blåbäret, stannade på ICA för obligatorisk inhandling av godis och sen susade vi upp mot Stockholm. Närmare bestämt Konstfack i Midsommarkransen, där Elins gamle folkskolekamrat Vincent ställde ut sin konst tillsammans med sin klass. Men mer om det en annan gång!
 
 
 
 // Catrine
 
 
 
Catrine, Linköping/LiU | | Kommentera |
Upp